Jag har fixat och donat varje dag i 2 veckor och planerat det ännu längre än så. Bråkat med mamma och pappa över det, pratat med alla olika människor om det, och massa mer. Och 2 dagar innan så blir hela skiten inställd. Pga en liten sak i princip. Jag har hållt på sen jag kom hem idag att försöka fixa en ny överaskning och det är ca 4 timmar. Och så ber du om att få veta va det va och jag har väl fortfarande en förhoppning om att min överaskning ska kunna funka ändå (även om den chansen knappt existerar) eller att jag ska kunna fixa en annan och när jag säger att jag inte vill berätta just nu, så blir du... arg och tyken? Är det rättvist? Jag har lagt ner äckligt många timmar, ringt massa telefonsamtal hit och dit.
Nej jag vill inte prata om det, jag är inte arg på dig, jag är arg på situationen och det är ingen bra period detta händer i eftersom ingenting går min väg... Jag tappade intresset till att fortsätta nu. Det känns så orättvist..
Hade tänkt att skriva om mässan nu men jag känner inte för det så det får bli en annan gång jag tappade intresset för allt..
Jag vill inte vara ovän med någon, jag kände att jag behövde skriva av mig, och vill inte prata om det här jag tänker inte vara sur på någon osv. Så när jag skriver känner jag att jag har avreagerat mig lite. Och imon kommer bli kanonkul ändå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar