And these are our hellmates

Sitter och lyssnar på Jeff dunham nu när han gör Peanut, sjuuukt bra.
http://http://se.youtube.com/watch?v=IZjMgbRUsZM&feature=related

Ska snart äta lite och sen ska jag ta cykeln och cykla upp till Älvängen för att att vara med på mina småtjejers träning. De känns jäkligt kul att träna dem nu, de lär sig mycket och är inte lika tröga som innan ;) haha. Neej jag skoja, de är jätteduktiga och de lyssnar bättre än vad de i min ålder gör i princip, och tjejerna är jättenälla.

I morse var det att stiga upp tidigt för jag hade sjukgymnastik, vilket jag jämnt har innan skolan men denna gången var jag tvungen att vara där en halvtimma tidigare, så upp klockan 6 idag och ta bussen kl 7 till Kungälv, det var jobbigt att komma upp ur sängen men när man väl var uppe funka det bra, hehe.

Skolan gick ruskigt snabbt idag, jag känner att det funkar med naturkunskapen än så länge nu med då vi bytt till biologi. Sen gick de andra lektionerna snabbt med och jag känner mig inte överdrivet trött..

Som de flesta vet, eller några iaf så har jag mått väldigt dåligt under detta året jag vart skadad, jag fick nederlag på nederlag, och ingen förstod riktigt hur jobbigt allt var förutom mina föräldrar som fick ta hand om mig hela tiden.

Tiden på sjukhuset var fruktansvärd. Jag hade ett eget rum vilket var skönt i sig. Jag var så utmattad så jag sov i princip hela tiden i 7 dagar. Jag fick inte gå ut ur rummet på 9 dagar då min infektion kunde smitta eller så kunde jag blivit smittad av någon annan. Jag var kvar i 15 dagar och dagen efter jag kom hem fick jag panik/dödsångest så pappa var tvungen att komma hem och köra mig till sjukhuset, dem trodde att jag hade fått propp i lungan. Men det var inte det, jag fick några tabletter jag skulle äta och sen fick jag åka hem. Då kom mamma hem.

Ända sedan jag började med tabletterna för 7 månader så har jag då och då fått kraftiga ångestattacker och jag kan säga att man vet inte hur illa det är förens man vart med om det alternativt levt med någon som får det då och då. Nu har det gått 1 år och 7 veckor sen jag skadade mig, och nu för första gången ser det riktigt bra ut. Jag kan räta på knät nästan helt osv.

Det jag vill säga med allt detta är att jag nu mår sååå mycket bättre än vad jag gjort och detta beror inte bara på att knät blir bättre utan också på de vänner som vart kvar och stöttat mig hela tiden, även om jag kanske inte sa exakt hur jag mådde så betydde det så mycket att ni bara frågade.

Så det jag vill säga med allt detta är att jag vill tacka alla vänner som besökte mig på sjukhuset, de som var med mig under den jobbiga perioden, den underbara personalen på sjukhuset, skolan för att de tog och fortfarande tar hänsyn till att jag måste befinna mig på sjukhuset ibland.

Allt är snart över och de riktiga livet kan snart börja..

Cissi det är inte såååå långt kvar till din överaskning.... 11 dagar bara ;)

- Lot of history in this city

- Translated, Old As Shit

Dagens bästa: Snabb dag

Dagens sämsta: Kallt ute

Dagens låt: Fortfarande Anastacias skiva Heavy rotation

There are times that I couldn't take it

Never felt so violated

At the risk of sounding so cliché

I just gotta call a spade a spade

Hurts me right to the core I can't take this anymore

Getting tired of the same old song

Final chorus, now I'm moving on